Bättre sent än aldrig.

Rider genom Kyotos gator på min trogna , franska hingst.
Bild tagen av fellowsvensk piddelito.blogspot.com

Ja, tanken var ju att skriva något vettigt minst en gång i veckan, men så blev ju inte fallet! Jag ber om ursäkt och skyller på att jag har haft fullt upp!

Jag har faktiskt inte så stor koll på när jag har gjort vad sedan sista uppdateringen, så utan att vara alltför specifik ska ni få lite updates!

Under förrförra och förra veckan har jag som vanligt haft mycket läxor och studerat större delarna av mina dagar, dock så finns det ju alltid lite tid för annat!

Blev bland annat mitt första besök till en “Purikura” automat (プリクラ) vilket är ett sorts bås (litet, stort, eller enormt) som man tar kort i. Låter som ett tråkigt “ID-korts bås” right? Men så är verkligen inte fallet. Det man gör nämligen är att välja mellan en uppsjö av olika inställningar, kulisser, färger m.m för en serie av kort. Efter detta så kan man även rita, lägga på text, ikoner, färger eller vad fasen som helst. Är till 99% använt av tjejer här kan jag konstatera genom mina observationer, gör dock inte denna simpla underhållning ett dugg omanlig!

Riktigt roligt var det och jag rekommenderar alla som besöker Japan att föreviga vistelsen genom ett par riktigt stiligaプリクラ foton. Min t-shirt var förövrigt grön vilket bidrog till den häftiga “Kameleont” effekten! :)

Vidare har jag (som ni kanske han se på första bilden) drivit runt på Kyotos gator och bedrivit ögonshopping, matätande och intagande av alkohol i kombination med roliga med människor.

Tommy ville i förra “posten” ha en genomgående beskrivning på kroglivet här i Kyoto och jag kan bara svara: “Krogen? Nej tack.” Bli inte oroliga, det finns gott om klubbar, krogar och barer som är bra och tokigt billiga jämfört med Sverige med det som verkligen är “THE SHIT” är Karaoke.

Känner att jag inte behöver förklara vad Karaoke är så jag går rakt på sak.

För cirkus 65-ish SEK per skalle så får man tillgång till ett mysigt litet privat rum med soffor, en scen, två mickar och så många låtar att välja emellan så att inte ens Rollingstones skulle ha hunnit sjunga alla under hela sin karriär, eller... Kanske, men ni förstår. För att göra allt detta så mycket mer prisvärt än någon annan metod av leverförstöring ingår ju såklart unlimited amount av alkohol under tiden man är där. Du kan även beställa mat, men för separat pris.




Om du tröttnar på att sjunga sånger tillsammans med “dom gamla vanliga” så går det ju också utmärkt att springa över och knacka på något random rum nummer och fråga om man får vara med på några sånger! Själv så var jag lite lat så jag tog bara första bästa rum, nämligen rummet intill vårt. Där hittade Jag ett stort gäng glada Japaner att sjunga med och det blev någon random Japansk låt som jag aldrig hört. Jag fick stora applåder när jag lyckades sätta hela verser (som självklart stod på Japanska)




Efter helgen var det en till fartfylld skolvecka och på fredagen så åkte hela skolan iväg på en trevlig klassresa!
Klassresan skulle ursprungligen burit iväg mot en sorts djurparksliknande nöjesfält i Kobe, men pga av att det tydligen regnat mycket dagen innan så blev planen ändrad (Fråga mig inte varför, det jag uppfattade med min japanska var “Regn, därför, ändrade planer”). Det gjorde inte så mycket, istället for vi till en sorts “Cosmonova liknande” tillställning där vi fick se Kobes natthimmel samt fick en otroligt lång redovisning av det Japanska vädret. Jag och samtliga runt omkring mig somnade. Efter att vi vaknat bar det av mot en annan typ av djurpark, som jag inte kommer på rätt ord för på Svenska, säger jag “Sea world” fattar ni nog. Där fick vi fria tyglar för att sedan mötas innan bussen begav sig hem till Kyoto igen.





Direkt när vi kom dit så lyckades jag självklart förolämpa både en av mina klasskamrater och en lärare. Klasskamraten förolämpade jag genom ett missförstånd i språkbarriären då hon hela veckan tydligen försökt förklara att jag inte skulle ta med någon lunch för att hon och hennes Taiwanesiska tjej-kumpaner gjort en festmåltid som de gladeligen skulle dela med mig. Det slutade med att jag åt en hel del och blev väldigt mätt.
Läraren lyckades jag förolämpa genom att indirekt kalla henne gammal, vi kom nämligen in på om hon hade någon pojkvän. svaret var nej och samtliga ur den Taiwanesiska maffian pekade på mig och fnissade. Jag ursäktade mig genom att peka på min fellow, låt oss säga: “Äldre”, svenska medbrottsling (som faktiskt var lika gammal som läraren vilket jag tyckte var passande!) Men reaktionen blev ju så klart “HUH! Va!? varför inte du? Är jag för gammal?!” Det slutade med att jag skämdes, fortfarande mätt.



Rätt dålig bild på maffian men jag gillar reaktionen den mulliga ungen i bakgrunden fick när jag ställde mig upp för att ta kort.
Nåja, de snälla flickorna förlät, mig hoppas jag, och vi fortsatte dagen med att titta på konstiga fiskar och djur för att avsluta det hela med en stor delfin-show!




Det var en mycket trevlig skolresa, inte ens bussresan var trist. blev många språklektioner mellan länderna, sånger och lekar.

Denna klassresa var också starten på helgveckan “Golden week” vilket är en vecka bestående en serie helgdagar som inträffar efter varandra. Tack vare detta fick vi en förlängd helg och började inte skolan förens onsdagen där efter.

Under den tiden så har det blivit några kvällar i gott sällskap längs med den stora floden som paserar Kyoto, det är väldigt ofta gatumusikanter och streetperformance vid vattnet så det är riktigt trevligt att sitta och hänga där.

Under veckan lyckades även jag och en skolkamrat snubbla på en trevlig kille längs gatan, det han gjorde var att kaligrafera och vi fick båda våra namn otroligt stiligt skrivet i Kanji. Jag, som tillskillnad från skolkamraten Fuko-san som är halvjapan, inte har ett japanskt namn, gav mannen en liten nöt att knäcka. Men han lyckades tydligen hitta några passande tecken som faktiskt gav “Robin” i uttal. Bäst av allt var att dessa var gratis! Mycket uppskattat.





Kommer inte på så mycket mer värt att nämna just nu.

Untill next time, bye-bye!